Att försöka skriva är – som jag uppfattar det – synnerligen svårt, men bör också få förbli lika gruvligt svårt, varmed inte sagt att resultatet av all möda för läsaren måste framstå som ogenomträngligt. Det handlar för författaren främst om – med William Faulkners ord – att varje gång försöka det omöjliga …
Nyheter
Om Dödskonsten
Hur har döendet och döden uppfattats i Västerlandet de senaste tvåtusen åren? Vad gör vissheten om att vi alla snart är borta med oss medan vi ännu lever?
Ny bok – Tre dystopier
Dystopin är som genre idag relevantare än någonsin, både mot bakgrund av medias banalisering, den accelererande globala klimatförändringen och det faktum att antalet diktaturer i världen breder ut sig.
Bokrecension i norska Ny Tid
”To svenske forfattere skildrer menneskerne i den israelsk-palæstinensiske konflikt i en stor reportagebog.” Läs mer här
Podd: Den iranska revolutionen 1979 – en kolonial efterbörd
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren med författarna Tomas Andersson och Stefano Foconi som rest i och skrivit om regionen i 20 år. Lyssna på podden här
Podd: Roten till inbördeskriget i Syrien – den koloniala efterbörden
Inbördeskriget i Syrien har pågått i tio år. I avsnitt 170 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Tomas Andersson samt författaren Stefano Foconi. Lyssna på podden här
”VÅRT SKRIVANDE ÄR SOM ETT ÄKTENSKAP”
Globar Bar Magazine: Sedan 1996 har Tomas Andersson och Stefano Foconi skrivit böcker tillsammans. ”I skuggan av muren: Israel/Palestina” är deras tredje bok om Mellanöstern. Vad är det som fascinerar dem med regionen? Och hur gör man för att inte bara upprepa det andra redan skrivit? Läs artikeln här.
Bokrecension i Opulens
”I skuggan av muren – Israel/ Palestina”. NY har läst en nyutkommen bok som bygger på ett stort antal intervjuer och observationer i samband med många resor i Israel och i de ockuperade områdena.
Bokrecension: Kristianstadsbladet
”I skuggan av muren – Israel/ Palestina”. Recensionen återfinns i sin helhet här.
Replik av författarna här.
Intervju: Tomas intervjuad i Strömstadstidningen
Boksläpp: I skuggan av muren – Israel/Palestina
Ingen annan del av världen väcker så starka känslor som Israel/Palestina. Alla har en åsikt. De politiska analyserna avlöser varandra. Varför har Israels och Palestinas makthavare så svårt att nå en hållbar lösning? Kommer i mars 2021!
Se omslaget här
Boksläpp – Om kärlekskonsten
Kring den 1/10 kommer Stefanos nya bok ”Om kärlekskonsten” att publiceras. Klicka på bilden för att se omslaget.
Bokrecension i Kristianstadsbladet
Efter trädgårdskonsten blickar Stefan Foconi i uppföljaren ”Om kokkonsten” mot maten och våra matvanor. Kulturskribenten Jan Karlsson finner en välsmakande bok, full av intressanta funderingar och iakttagelser.
http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/stefan-foconi-om-kokkonsten/
Stefan Foconis essä Om kokkonsten handlar om födans egenskaper, rätternas förvandlingar, traditionens egenheter och mycket därtill. Den tar med läsaren på en överrumplande resa genom tidsåldrar, världsdelar och sammanhang, från förmänniskornas identitetsskapande lägereldar via den moderna laxproduktionens industriella tyranni och vidare till näringsämnenas kemiska dans under tillagnings processen. Boken väcker lika många frågor som den ger svar – det finns ju mycket att fundera över på området. »Att äta är en förlängning av att fortsätta andas. Det borde vara den enskildes skyldighet att ägna bägge aktiviteterna uppmärksamhet, tvivel och reflexion.«
Om Kokkonsten recenseras i JP
Länk till webversionen av genmälet i Kristianstadsbladet hittar du här.
Recension av Levanten i Uppsala Nya Tidning
”Intressant är det när ett slags religiös officiell person i Aleppo delar sin syn på religion kontra samhälle. För honom är det självklart att religionen är och förblir utan inflytande i statsapparaten. Han litar inte på religiösa ledare eftersom ”allt för många blandar ihop Guds ord med sina egna politiska ambitioner”. Det är förstås ett givet svar från någon som bor i en diktatur där åsikter om makten inte tillåts. Men just den åsikten, i stort sett, återkommer hos människor i alla länder i Levanten. Och det i varianten att konflikterna inte handlar om religion. Det handlar om makt, att tillförskansa sig och sin krets att få materiell rikedom.” Hela artikeln hittar du här
En recension i tidningen Kulturen
”Det är en faslig tur att vi bor som vi gör, säger konsulinnan. I Syrien har vi ingen kriminalitet. Här respekterar människor varandra. Det är tryggt för barnen.”
Orden uttalas på Aleppo Club, en societetsklubb för den kristna överklassen. De klibbar vid pappret. Då, i januari 2011, var det bara månader kvar till upproret. Nu är det fem år av inbördeskrig senare. Och bomberna regnar över Aleppo som aldrig förr. Orden klibbar vid pappret när det ofattbara blivit vardag. Läs resten av recensionen här.
Presentation
Jag är alltså skönlitterär författare, född 1955 i Uppsala, av svensk-italienska föräldrar och boende i Stockholm. Jag skriver såväl prosa, poesi som dramatik. Jag har rest över hela världen och talar engelska, franska, tyska och italienska.
Utöver att vara författare på heltid har jag efter 15 års studier på Universitetet – med en fil. kand. i litteraturvetenskap och teoretisk filosofi – även undervisat en hel del, inte minst i ”creative writing”, främst på två norska och två svenska författarskolor, nämligen Forfattarstudiet på Högskolan i Bø, i fem år, framför allt i dramatik (jag var i samband därmed även dramaturg), i fem år på Skrivekunstakademiet i Bergen, vidare i sju år som handledare för enskilda fortsättningsstudenter på Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö samt mellan 2004 och 2007 på litteraturvetenskapliga institutionen i Stockholm, som universitetsadjunkt på dess avdelning Litterärt skapande, med ansvar för den skönlitterära prosan och som medredaktör för studenternas årliga antologier. Dessutom undervisade jag svensk litteratur historia på Uppsala Universitets institution ABM (för engelskspråkiga studenter) i sju år. Jag har i fyra år lett studiecirklar på ABF Stockholm, baserade på egna böcker om Mellanöstern-
På slutet av 90-talet var jag internationell sekreterare i Sveriges Författarförbund och tog i detta sammanhang inte minst hand om författardelegationer från när och fjärran. I den rollen introducerade jag både Stockholms kulturliv specifikt och presenterade Sverige generellt.
Jag satt mellan 2002 och 2005 som en av fem medlemmar i Statens Kulturråds expertgrupp för bedömning av förlagens ansökningar om kvalitetsstöd vid utgivning av utländsk skönlitteratur i svensk översättning, sista året som ordförande.
I maj 2004 var jag ansvarig för planering och genomförande av en resa med nio kollegor till Iran, i Författarförbundets regi, finansierad av Svenska Institutet. Jag var initiativtagare till och redaktör för den skönlitterära antologin Iran berättar: Dans på slak lina, Elva noveller, Tranan 2004. Av introduktioner och presentationer vill jag särskilt nämna förordet till Jan Kauris postuma roman Ut ur skuggorna, Lejd 2001, och Foreword, förordet till den egyptiska fotoboken Österlandet, av Mattias Sätterström och Mark Smith, Muzot Press 2007, men jag har också deltagit i konstkataloger – t.ex. Sophie Totties från 1994 och Marianne Mannsåkers Den dubbla bilden, från 1998 – samt publicerat artiklar i tidskrifter som Artes, Axess, Karavan, Lyrikvännen, Ord & Bild och Glänta m.m.
I samband med egen bokutgivning, framför allt om Mellanöstern, har jag hållit föredrag och föreläsningar, exempelvis på så olika ställen som Medelhavsmuseet, Göteborgs Stadsbibliotek, Kungliga Konsthögskolan, Läs och Res, ABF och Internationella biblioteket.
Tonvikten i min verksamhet ligger icke desto mindre helt på den egna skönlitteraturen.
Hämta den svenska versionen av mitt CV här.
You can get the english version of my CV and information on the books here.
Böcker
Debuten skedde först vid 36 års ålder, med Lergök, naturer (Bonniers 1991), bokstavligen en ”gök” i bokfloran, en samling djur- och textmutationer i kamouflagedräkt, med start i enkla organismer och final i vrålapans högsta grenar av utvecklingsträdet. Lergök hade ett speciellt fokus på allehanda parasitiska relationer arter och individer emellan.
I Inga vildar – ett mänskligt ABC – försökte jag kasta om den vite mannens traditionella perspektiv på andra och förment osofistikerade kulturer, från jägare-samlare till azteker. Även s.k. naturfolk är självfallet totalt impregnerade av kultur, om än i samhällen en gnutta annorlunda organiserade än vårt eget skenbart ack så framgångsrika, men för den skull inte nödvändigtvis mindre våldsamma för det. Finns det idag några urbefolkningar utspelar sig deras ritualer mitt ibland oss.
Som framgår av titeln Vitahusår tilldrar sig denna okonventionella roman av och till i Washington – eftersom jag sarkastiskt ville antyda att skapelsens krona utgjordes av Ronald Reagan tragikomiska gestalt – men dess egentliga ”huvudperson” är en missilbärande strategisk ubåt baserad i djupet till havs, avväntande order för att med sin dödliga last tas i bruk i ett nukleärt ragnarök.
Efter att således ha inlett författarskapet med att gestalta världen från begynnelsen till undergången behövde jag en nyorientering. 1998 utkom på Bonniers en brokig barndomsskildring från Umbrien mellan världskrigen, närmast min egen fars, Rå umbra bränd umbra, kallad. Det var en mycket stor utmaning att för första gången skriva om riktiga personer, sådana som hade levt i historisk bemärkelse. Jag trodde dessförinnan att författaren utgick från den ena eller andra aspekten av verkligheten och så skruvade upp denna in extremis. Plötsligt fick jag klart för mig att det fanns gott om människor som för att kunna gestaltas litterärt snarare måste förminskas än blåsas upp och det inte främst av hänsyn till personerna, utan till litteraturen.
Jag debuterade som poet 2006, med samlingen Människa strax (Symposion), om döden betraktad utifrån min fars mycket långsamma borttynande raskt efterföljt av min yngste brors desto plötsligare och totalt oväntade och ofrivilliga frånfälle. Vad gör döden med oss medan vi lever? Vilken är – under livsloppet – relationen till de som hunnit gå före? I Människa strax gestaltas med raseri och förvåning hur döden transformerar livet medan det som bäst pågår.
Om trädgårdskonsten (Themis 2011) är en filosofisk essä med fokus på den mänskliga existensen. Undertiteln lyder: om konsten att leva med en trädgård och lära sig att dö med den. Erfarenheter av att ha dragit upp mer än 300 trädarter ifrån fröstadiet genomsyrar en framställning som förhåller sig till genren trädgårdsböcker som gapskrattet till ängsligheten, eller avgrunden och trotset till det trosvissa och dekorativa.
Boken är den första i en serie av fyra tematiska undersökningar i essäform om det mänskliga.
Hade en bror (Themis 2012), med undertiteln en son, en man, en kärlek, är en oren berättelse till röstkollage komponerat i tre delar: en roman i jagform, ett grävande reportage, en dramatisk dialog. Ur olika perspektiv vänds och vrids på frågan vad ett människoliv ytterst är värt och vad som är sanning och lögn. Är kanske psykopaten den ultimata symbolen för vår narcissistiska, exhibitionistiska och konsumistiska epok? Dantes Inferno finns här och nu. Hamlet är du och jag. Vittnesmosaiken är utan slut.
Istanbul är unikt, eftersom ingen annan stad gränslar två världsdelar eller har ett bättre geografiskt läge. Staden är Europas port mot Asien och vice versa. En gång en grekisk koloni, så romarnas och Bysantinska rikets huvudstad, Osmanska imperiets kosmopolitiska centrum och idag en snabbt växande metropol med runt 15 miljoner invånare, nästan samtliga turkar och kurder. Istanbul var hedniskt
i ett millennium, kristet lika länge, bara för att 1453 förvandlas till huvudstad i det största muslimska riket någonsin.
Under seklernas lopp har staden hos européerna uppväckt fruktan, hat, nedlåtenhet, förakt och till sist intresse och nyfikenhet. Idag är Istanbul en första rangens angelägenhet för varje av historien och storstadslivet drabbad person. Istanbul, vandringar i Europas största stad (Dialogos 2014) försöker visa varför staden ser ut som den gör. Under sex vindlande promenader i tid och rum får läsaren gå i närkamp med Istanbul och lära känna många av dess egenheter och okända skatter.
Essä nummer två i kvartetten om vad det innebär att vara människa avhandlar vår mat, enskilda rätters och råvarors förvandlingar samt hur födan tillverkas, hur våra smak- och luktsinnen fungerar och vidare hur kulturella värderingar, skiftande moden och geopolitiska omvälvningar tillsammans med tekniska innovationer i stadigt accelererad takt omdanar det kulinariska fältet.
Om kärlekskonsten. Vad innebär egentligen kärlek och vilket ansvar kräver kärleksrelationer av oss? I denna breda och nyfikna essä om den erotiska kärleken som praktik och hållning avhandlas hur den biologiska attraktionskraften förvandlas till kultur och moral. Vilka uttryck har erotiken tagit sig i historien och vad är genusforskning, förälskelse, återhållsamhet, svartsjuka, pornografi, perversioner och mycket annat. Vad skulle dessutom en kärlekskonst värd namnet kunna innebära i vår centrifugala och otåliga tid.
Tre dystopier.
Dystopin är som genre idag relevantare än någonsin, både mot bakgrund av medias banalisering, den accelererande globala klimatförändringen och det faktum att antalet diktaturer i världen breder ut sig. Tillkommer nyare hot som AI och människans egen klassiska destruktionsdrift.
Två av de här aktuella kortromanerna – Senilia (om en gammal uppfinnare som lever ensam med sin robot) och Neutronstjärnan (om en legosoldat mellan det fjärde och femte världskriget) – gestaltar var och en från sina olika utgångspunkter post-apokalyptiska tillstånd, utan sammanhållande statsapparater, medan omständigheterna i Tvåtusentjugoåtta inte är mindre dysfunktionella, fast huvudpersonens liv här utspelar sig i ett samhälle där den enskilda individens värde av andra skäl reducerats till nästan ingenting.
Kommer vi i framtiden åter att leva i klansamhällen, utan statliga våldsmonopol, eller inom ramen för nationalstater, med rätt att konsumera, men med demokratin stadigt mer urholkad och analysen ersatt av underhållning?
Tre dystopier tecknar tre möjliga vägar, den ena mer skräckinjagande än den andra. En sak är klar: kontroll över utvecklingen har vi inte, oavsett hur många verkligheter vi påstår att det kan finnas. Historien visar tydligt att ingen någonsin har kunnat förutsäga vad som kommer att ske. Detta gäller lika mycket idag.
Kontakt
För den som önskar kontakt hänvisar jag till: